OLOF BYSTRÖM 1901-99
Vid tjugotvå års ålder 1923 höll Olof Byström sitt första föredrag i Bellmanssällskapet och i 68 år var han ledamot av dess styrelse, varav 30 som sekreterare och 12 som ordförande. Han redigerade elva delar av Bellmansstudier och sju delar av Standardupplagan av Bellmans skrifter. Olof Byström gav oss en ny bild av Bellman. Han klarlade epistlarnas tillkomst och kronologi. Med sitt kopiösa minne för detaljer var han en idealisk personhistoriker, och han utredde Bellmans sociala sammanhang. Den romantiska bilden av den försupne källarbohemen som oreflekterat mer av en slump improviserade fram sina visor visade sig ohållbar, och ersattes av den mogne konstnären i det borgerliga umgänget, skönhetsdyrkaren, familjefadern, kvinnornas beundrare och barnens vän. Den nye Bellman umgicks med musiker, konstnärer samt en och annan ståndsperson, omgav sig med sköna föremål och klädde sig kokett elegant. Olof Byström var en lysande konversatör i kretsen av ett livligt umgänge, gärna på slott och herresäten, eller som egen grand seigneur mottagande en ström av visiter i den lilla kulturvåningen i Gamla Stan med sitt sengotiska tak och omgiven av vackra inredningsdetaljer. Skönhet och harmoni gick även igen i hans språk och t.o.m. i improviserade miniföredrag tycktes formuleringarna polerade och övervägda. Han hade en lycklig penna och arbetade först konceptlöst – ”Jag har först allt inom mig, i huvudet” och skrev sedan rakt på, utan många ändringar. Trots deras lärdom och stoffrikedom tyngs hans uppsatser inte av lärt pedanteri.
Förteckning över föredrag
1998 – Torkel Stålmarck: Bellman som prosaist
1999 – Inställt
2000 – Søren Sørensen: Bellmanreceptionen i Danmark
2001 – Lars Lönnroth: Zions röst i Bacchi gårdar. Förhållandet mellan Bellmans andliga och bacchanaliska diktning
2002 – Kurt Johannesson: Det låg ett skimmer över Gustafs dagar – svensk vältalighet under 1700-talet
2003 – Lars Huldén: Bellmans resor och oresor – var han verkligen i Norge?
2004 – Elisabeth Mansén: Hvila vid denna källa – ur de svenska hälsobrunnarnas historia
2005 – Johan Stenström: Bellmans 1800-tal
2006 – Carina Burman: Dessa fantastiska män med sina dammiga peruker – att dikta fram 1700-talet
2007 – Lennart Hedwall : Frans von Suppé och Carl Michael Bellman
2008 – Sabrina Norlander Eliasson: Bilden av poeten. Om porträtt av Carl Michael Bellman och de arkadiska herdarna i Rom
2009 – Christer Alexandersson & ensemble: Bellmans musik – och andras. Ett musikaliskt urval av Bellmanmelodier och de förlagor som sannolikt inspirerat Skalden
2010 – Johan Stenström: Bellman levde på 1800-talet
2011 – Monique d’Argentré-Rask och Klaus-Rüdiger Utschick: …samtalar kring ’Att översätta Bellman’
2012 – Göran Wessberg: Spel och dobbel på Bellmans tid
2013 – Jennie Nell: Bellman och Gustav III
2014 – Peter Lind: Varför bry sig om Bacchi Orden? Nya och gamla perspektiv på ett förbisett Bellmansverk
2015 – Mats Hayen: Bellman, Stjerncrantz och Kexél – tre fritänkare i 1770-talets Stockholm
2016 – Martin Bagge: ”…liksom Runius, Lucidor…” Om Bellman och dryckesvisan under 1600- och 1700-talen, om lånade melodier och om en olöst fråga
2017 – Catharina Grünbaum: Bellman – en språkvirtuos. Hur gjorde Carl Michael Bellman på 1700-talet för att skriva vers som lever i dag? Sång: Calle Essmar
2018 – Bernt Malmros: Olof Åhlström – Bellmans musikförläggare. Nya rön ändrar bilden av förhållandet mellan diktaren och arrangören av hans musik till Fredmans epistlar och sånger. Sång: Anna Nyhlin
2019 – Carina Burman: ”En Herre af mycken liten djupsinnighet?” – Att skriva biografi om Bellman. Musikaliska illustrationer av Richard Forsgren och Leo Krepper