En Tysk, en Amerikan och en Bellman…

Hur var Bellmans förhållande till världens presidenter? Ja, i första numret av Hwad Behagas, år 1781, omnämns förvisso ”General Washington”. Sedan är det mer eller mindre stopp. Men andra presidenter har hyllat Bellman!

För några år sedan fick jag tillfälle att presentera Bellmans liv och leverne för dåvarande tyske förbundspresidenten Johannes Rau. Allt skedde under en utsökt middag på Drottningholms slott. Som seden och artigheten bjuder överlämnade jag en tysk översättning av Lars Huldéns utmärkta skrift om skalden. Detta uppskattades uppenbarligen.

Några veckor senare fick jag följande tackbrev (i urval):”Sehr geehrter Herr Jonshult[..]Daß Sie mir nun das schöne Buchlein von Lars Huldén zugänglich gemacht haben und daß ich nun sehr viel mehr von Bellman weiß, dafur möchte ich Ihnen herzlich danken, bevor mich der Alltag in Berlin wieder völlig eingeholt und in Beschlag genommen hat […].” Vi kan alltså nu införliva en tysk f.d. förbundspresident i den stora skaran av Bellmansvänner, vilket onekligen känns upplyftande och muntert.

Jag har också hittat belägg för detta utöver Herr Rau. För några år sedan kom jag över en rar skrift med titeln ”Bellmansfesten 1879” ( det året firades 50-årsdagen av uppresandet av Bellmansbysten) vars innehåll mest består av urklipp från dåtidens dagstidningar. I en liten gulnad notis står följande intressanta upplysning:

”Den 26 Juli förlidet år ( d.v.s. 1878. Min anm.) deltog i Bellmansfesten en illuster gäst och främling, Nordamerikas f. president, general Ulysses Grant. Han lade en lagerkrans vid foten af skaldens piedestal; hänryckt och med blottadt hufvud, lyssnade han till tonerna af Bellmans sånger. Det var den verldsberömde folkhjeltens hyllning åt det verldsberömda, gigantiska snillet”.  Tanken är onekligen svindlade! Grant och Bellman!

Forskar man vidare i källorna finner man att Grant avslutade sin bana som president den 4 mars 1877 och den 17 maj startade han en längre resa som bl a förde honom till Sverige, Stockholm, Djurgården och Bellmansbysten ( Grant bodde f.ö. på Grand Hotel i juli månad s.å.). Han lär inte ha gjort något större intryck på statsministern och akademiledamoten Louis de Geer:

”Emellertid kom han nu till Stockholm, och hvarken gjorde han eller jag den andre visit. Men amerikanske ministern gaf en supé för Grant, till hvilken äfven jag blef inbjuden, och där blefvo vi föreställda för hvarandra. Vår bekantskap kunde dock icke blifva förtrolig, redan af det skälet, att han icke talade annat än engelska, hvaruti min öfning var snart sagdt ingen. Han gjorde för öfrigt icke på mig något sympatiskt intryck, och ännu mindre hans fru”.

Den 16 december 1879 återvände Grant till sitt hemland. Saknade han då vår käre poet kunde han dock återfinna honom, åtminstone i lukullisk form, närmare bestämt på Mercer street i New York, ty i nämnda skrift finns följande bidrag:

”NY BELLMANS- LITTERATUR I AMERIKA.
I sist hitkomna nummer af den i New-York utkommande tidningen, Skandinavisk Post, annonserar en värdshusvärd, herr Nissen, en ”Svensk julafton” i sin lokal. Med anledning deraf läses på ett annat ställe i bladet följande lilla ”duett”:

FREDMAN.
Månn´tro hvar kunna vi här på orten
Få gröt och lutfisk, ja, med ett ord.
Julafton fira, som på ”Blå Porten”
Vi fordom gjorde -med bränvinsbord?

BELLMAN
I Mercer street numro nitti´sju,
Emellan gatorna Prince och Spring,
Der kan hos Nissen – en glad filou –
Man fira Julen med bröder, kring
Ett trefligt bord som har rätter rara,
Dem säkert ingen gourmand vill spara.
Först likväl ”halfvan”
och smaklig ”lunch”,
Till slut en sång vid en god bål punsch.
Derför, min broder, på Nissens lista
Ditt namn, jag gissar,ej blir det sista.

Tanken är gripande: någonstans ”over there” för sisådär 125 år sedan införlivades alltså Bellman och Fredman i den New Yorska restaurangvärlden till fägnad för utlandssvenskarnas sammanhållning och kanske längtan efter det digra svenska julbordet. På så sätt var och är Bellman inte enbart en utmärkt poet och sångare utan även en levande ambassadör för Sverige och vår kultur. Oavsett om han hittas i en bokhylla nere i Berlin, på ett reklamblad i New York, i en avhandling eller vid en kransnedläggning på Djurgården.

Källor:
De Geer, Louis Gerard, MINNEN Upptecknade af Louis De Geer. Andra upplagan, P. A. Norstedt & Söners Förlag. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner( Stockholm 1906 ). Privatinbundet band med urklipp:”Bellman. Äldre Skrifter. Bellmansfesten 1879”. Brev fr Förbundspres. Johannes Rau till Bengt Jonshult, dat. Berlin d 17/6 03.

Bengt Jonshult