Årsmöte 2017

Gutår båd natt och dag!

Ett femtiotal besökare hade samlats i Bonnierfamiljens vackra representationsvilla Nedre Manilla på Djurgården den 23 april i år. Bellmanssällskapet höll ett snabbt exekverat årsmöte lett av ordföranden Mats Hayen. Tre nya styrelseledamöter valdes in: Jonas Nordin, Kristian Gustavson och Lena Willemark (mer om de nya i Notiser här på hemsidan). En tyst minut hölls för vår arkivarie Cecilia Wijnbladh, vars plötsliga bortgång i mars månad lämnade oss alla i bestörtning och saknad. Avgående vice ordföranden Henrik Mickos avtackades in absentia med en originalutgåva av Bellmans gynnare Anders Lissanders skrift om Jord-päron från 1773.

Underhållningen bestod av en 75 minuter lång föreställning med Bellmantolkaren Richard Forsgren, ackompanjerad av den unge jazzgitarristen Leo Krepper. Bland landets många lysande Bellmantolkare har Forsgren snabbt etablerat sig som en av de främsta. Han har utvecklat sina tidigare föreställningar i delvis nya riktningar och med strålande resultat.

Med ett antal Bellmanklassiker blandade med några mindre kända visor och upplästa dikter tog han publiken på en resa i epistelpersonernas erotiska och bacchanaliska med- och motgångar och i Bellmans egen personliga sorg över förlusten av sonen Elis.

Till de starkaste numren hörde ”Vaggvisa”, ”Värm mer öl och bröd”, ”Ach du min moder”, ”Bröderna fara väl vilse ibland” och den drastiskt komiska förstaversionen av ”Glimmande nymf”.

Som skådespelare kan Forsgren gestalta Fredmanfigurerna och deras sinnesstämningar och känsloskiftningar med kroppsspråk och mimik, så som visorna nog framfördes som salongsunderhållning på Bellmans tid och också av Bellman själv. Det ger en ytterligare dimension både till texterna och musiken.

Detsamma gör Leo Kreppers nyskapande gitarrarrangemang. Krepper tar sig an Bellmanmelodierna med känslighet och djärvhet. I hans nygjorda arrangemang av ”Märk hur vår skugga”  sammansmälter 1700-talets bruk av självständig ornamentation med jazzens bruk av synkopering i en oväntad, personlig och andlöst vacker tolkning.

Jag hoppas innerligt att Richard Forsgren fortsätter att utveckla epistlarnas personer och lär känna dem så långt det bara går för att gestalta dem i deras egen miljö. Det skulle gjuta nytt liv den ofta svårförståeliga epistelvärlden och ytterligare hjälpa den intresserade att skilja mellan den värld som Bellman skapade och den som Bellman levde i, vilka ännu i denna dag alltför ofta sammanblandas. Det vore också en utgångspunkt för Bellmantolkningen och en fantastisk plattform för såväl tradition som förnyelse.

Jennie Nell